Jag är inte på humör idag så är du glad läs inte detta! För det är bara jag som mår lite skit och tänkte skriva av mig :)

(varför gör jag en smiley? Ett urskuldande leende kanske?)

Min farfar har ju lungcancer, han kommer inte bli frisk och det har jag vetat sen i September förra året. Så det är inget nytt men nu har det verkligen börjat synas, han hostar av rev ben stup i kvarten och kräks, hostar upp slem, äter inte, om man så mycket som petar på honom får han ett groteskt blåmärke, han kan knappt andas, måste sova hela tiden, har rasat i vikt (95kg till 47 på 2 månader), ingen ork i kroppen, alla muskler är borta... osv

Så det är kul med cancer...

Nu visad det sig dessutom att ALLA utom jag visste om att cancern har spridit sig från lungorna till typ hela kroppen... som min pappa sa "nu är det snarare en fråga om vart han INTE har cancer" OCH DETTA HAR INTE EN JÄVEL SAGT TILL MIG!! De ska va min familj... de vet att jag blir argare och mer sårad om jag får reda på saker efter alla andra. Jag HATAR att inte veta.

Hur länge till klarar han sig?...

För övrigt så verkar min kropp ha ledsnat på skolan, ont i huvudet, små förkyld, aldrig helt utvilad, stressad 24/7.

Och det är inte förens nu som allt det jobbiga kommer.

Självmord hade några år tidigare verkat som en underbar idé. Lyckligtvis så vet jag bättre och ska kämpa lite till istället.

Men nu ska jag ta en LÅÅÅÅÅNG dusch, lyssna på musik, ha tända ljus och bara må bra ett tag :)

Natti bloggen <3